.

Igår natt så blev min brors kompis kompis överkörd av tåget och dog. Dom hade varit och förfestat och skulle ta tåget in till stan. Genade över spåret. Och så kom tåget. Leo var där och gjorde mun mot mun metoden men det var lönlöst. Han var redan död. Mamma berättade igår och jag är som i chock. Kan inte sluta tänka på om det hade varit Leo. Även om det inte var han så var det ju en annan människa. Han var arton år. Istället för att vi,vår familj fick beskedet att vårt barn,syskon inte lever längre så är det någons annans barn och syskon. Det är för mycket för en människa att förstå. Jag kände honom inte ens men det känns så jävla tomt. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Hur jag ska reagera. Håller på att vänta på Leo nu. Jag vill att han ska må bra. Jag är nervös. Jag vet inte vad jag ska säga till honom för att må bra. Jag vet inte hur jag ska hjälpa. Jag kan antagligen inte hjälpa hur jag än försöker. Jag skakar. Hur en människas liv kan påverka så många. Det är för stort. Allt annat verkar så obetydligt, allt småskit man klagar över. Att någon ska behöva dö för att man ska få lite perspektiv. Jag trodde inte jag älskade min bror så mycket.

nemonemo87.blogg.se skriver om hela händelsen.