.

Nu ska jag börja uppdatera var 5de minut.
Jag ska vinna mot blogg.se

Jag ska tydligen/Antagligen/Förhoppningsvis på anställningsintevjuv nästa måndag.
Tone ska bli barnflicka.
Varför låter barnflicka så kinky?
Nanny. Oh.

Hoppas det går bra.

Annars är det okej.
Jag är väldigt lycklig över flera saker och andra mindre lycklig över.
Jag är lycklig över solen.
Jag är lycklig över vänner.
Speciellt över Jessica, Silje och Sara för tillfället.
Ni har hjälpt mer än ni kan föstå.
Jag älskar er.
(er andra också, jag skriver speciellt om er en annan gång)

Och bror. Jag är glad över att du lyssnar.
Snälla fortsätt med det, även om det är jobbigt.
Även om du inte vill.

Ibland är jag inte lycklig.
Som när det känns som om det ligger något tungt över bröstet
och allt blir lite svårare.
Och när hjärnan är ett töcken och orden knappt kan formas och ta sej ut.

Ibland blir jag så rädd.

Men det är bra nu.
Idag var det sol.
Jag repade. Jobbade på mammas jobb i tre timmar. Och åkte tillbaka och repade.
Nu är jag hemma. Och repar inte alls.

Snart är det premiär. Om typ 2 veckor eller mindre.
Så jävla nervöst.
Jag är kvinnan med nerverna utanpå huden liksom.

Attberopå rubriken.
Min pappa berättade att när han jobbade på kollo så hade dom byggt en flotte tillsammans.
Sen skulle dom döpa den och hade en namnförslagstävling där alla barnen fick föreslå varsitt namn.
(Dom här barnen var emellan kanske sex-elva år)
Dom fick in massa förslag i stil med "Floten et" Och "Tittanik" Och "Flyttaren"
Men det var en liten pojke som hade skrivigt "Blomman som aldrig kan dö"
Det tycker jag var så fint.
Det ska uppmärksammas.

Annars så ska Silje sy min studentdress.
Den ska bli läcker. Något i stil med den här:


Mitt liv skulle bli så mycket bättre om jag hade ett gult paraply.
Vill jag tro iaf.

Jag ska förresten sluta med män.
Och så ska jag dricka mycket mindre.
Det är som ganska försenade nyårslöften.

Fast jag tycker ju om män. Eller till en början iaf.
Sen inte alls.
Eller fan, män är så jävla luddiga.
Så jag ska sluta. Jag ska leva i celibat.
Iaf tills jag träffar någon jag faktiskt tycker om på riktigt.
Visst låter det vettigt?

Har ni någonsin haft känslan att allt går i hundratjugo kilometer i timmen och att man inte vet var man egentligen är påväg? Det känns som om jag lever i ett kaos och jag inte har någon kontroll över mitt eget liv.
Ibland.

Nu slutar jag. Jävla emo.

I morgon är en ny dag.
Frid och fröjd.
Jag har börjat dricka vatten på kvällen. Det känns inte som jag.
Men det är väl nyttigt.
Nu slutar jag.

Så intressant är jag inte.
Godnatt.'

---

Igår på tunnelbanan till repet så var det helt knökfullt och jag stod pressad in mot ett hörn.
Då känner jag att det är hågon som har plockat fram hela härligheten och gned sej mot mej.
Då blev jag så äcklad att jag nästan dog lite.
Mycket.
Det var allt.