Ovissheten

Nu har jag ringt nästan alla ställen och människor som kan tänkas ha hittat passet.
Ingen lycka. Jag tappar hoppet. Fast jag har inte sagt någonting till varken cathy, john eller mor och far.

Jag väntar tills flyget har åkt utan mej. Jag får hitta på något, säga att jag blev rånad eller nåt.

Helvete helvete helvete.

I morgon ska jag gå till Stony stratford där jag köpte någonting förra veckan och kolla med affärerna där.

Jag väntar fortfarande svar ifrån Jack, jag bad honom kolla bilen men det känns ganska långsökt.

Jag har antingen tappat passet på gatan, varsomhelst eller så ligger det någonstans i huset, fast det vore konstigt för jag har praktiskt taget vänt upponer på hela stället. Jag tror verkligen att jag är körd.
Och jag ville verkligen hem, ju mer jag har tänkt på det, ju mer lockande känns det.
Och paige och hanneh har varit odrägliga dom senaste dagarna och jag vill ort från allt vad barn heter.
Jag funderar på att söka igenom soporna. Hej, vadå, jag skjunker inte lågt alls.
Helvete.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0