.

Hej jag heter Tone och jag borde inte få hanskas med telefoner när jag är berusad.
Igår var en mycket händelserik dag. Dag, natt och morgon för att vara korrekt.

Resume:
Kvällen börjar med Sara hos Saras vän Patrik + vännen Elias.
Det var sprit och sådant gift, musikdiskussion och finsk disko.
Mucho nice. Sen blev det taxi till gamle Harry, ett fint/ångestladdat återseende ifrån Fredagen. Lite som att
stöta på ett gammalt ligg, På Harrys blev det mer gift och jag och Elias dansade. Eller det kanske inte kan kallas dans direkt, mer ta sats, hoppa på och försöka nocka. Och duckningar och sånt. Folk blev arga men jag var på topp och livet lekte. Sen kom en långhårig man in i bilden. Men det är förträngt nu.

Harrys stänger och vad gör vi då. Jo, vi förflyttar oss till Svartklubben Graven i slussen. Elller under slussen.
Graven har en fin liten tradition för förstagångsbesökare. En tradition i form av pur onska.
Ladies and gentlemen, I give you....Pirripirri
Jaja, så jävla farligt kan det ju inte vara tänker jag, naiv som ett barn och slänger i mej skiten.
Sen... Hela halsen, tungan och läpparna brinner. Jag kan inte andas, knappt tänka och är inte kapabel till the spoken word. 

Sen börjar kvällen.
Och Sara är full som ett ägg och bortom all kommunikation. Jag får roa mej själv så
jag tar hennes mobil, eftersom jag ska hindra henne från att prata med exet.
Sen börjar jag ringa. Förlåt sara.
Jag ringer och ringer och stackars dom jävlarna som svarade. Förlåt alla.

Jag var pirripirri.

Sen kom tyskarna och var jävligt roliga.
Jag hänger med dom resten av kvällen och ramlar av bussen i tyresö när det börjar ljusna.
Sen blav det galej tills jag somnade vi kanske halv åtta tiden.

Och sen hemgång. Och nu har jag tagit ett långt bad och sitter i pappas finbyxor som får vara mina mysbyxor och
är liksom renad. Har fått mat. Mår bra. Eller inte. Bra i hjärnan och kanske inte så bra i kroppen.
Men man kan ju inte få allt.

hejdå.