Dom ludna blickarna
Jag vill.
Jag hoppas.
Jag längtar.
Jag försöker förtränga mina förhoppningar.
Tänka att det aldrig blir av.
Men jag vill ju så gärna.
Sådär så jag får ofrivilliga lyckospasmer när jag tänker på det.
Och blir livädd och osäker.
Och lycklig.
Nu ska jag äta frukost.
Jag har blåmärken.
Kommentarer
Trackback