"Livets dörr står på vid gavel"

Så står det på våran flakflagga. Jävla estetflummare alltså. Men jag älskar det.
Idag insåg jag hur mycket jag kommer att sakna alla.
Mina fittfighters. Agnes, Dan, Anton. Amanda. Alla. Mamma, pappa, bror.
Min älskade klass.

Jag ska ju lämna allt. Det är helt utmattande att försöka förstå.
Idag började jag tänka på det och jag är helt slut.
Men i  morgon är det studenten men champangefrukost som start.
Klänningen är jätte fin och ligger för tillfället och bleks. Sen ska rosetter på och jag och Silje kommer
matcha. Det är fint.

Mottagning vid fyra. Sen tanto och sen kanske det bär av till Emelie Lund.
Det blir full rulle med betoning på full.

Jag är helt tom i huvudet.
Jag orkar inte tänka mer.
I morse var det jobbigt igen.
Jag vill inte tänka på det.

Men nu ska jag börja ett nytt liv, jag ska bli en bättre människa.
Fast jag har tre veckor på mej att bete mej som jag vill, det spelar ingen roll ändå.
Det känns som om jag kan göra vad jag vill.
Sen ska jag bli lugnare, finare och bättre helt enkelt.

Snart ska Amanda komma in till stan, vi ska promenera tydligen.
I morgon är en annan dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0