.

Hejhej. Jag är en s.k vardagsbloggare. Vilket är rätt konstigt för vardag är kanske det läskigaste jag vet.
Det har telefonförsäljnings-känslan över sej. Att jobba med telefonförsäljning är som att något suger själen ur en.
Så känner jag för vardag.  Och ändå skriver jag om den. Kan vara för att jag inte bor i Sthlm längre, att jag vill att mina vänner ska veta hur jag reder mej härborta. Men det är ju knappast intressant. Det vet ju jag med.

Men det är lite dagbokskänsla över att blogga. Det ger mej lite struktur. Får mej att hålla koll på mej själv
lite mer än jag skulle annars. För oftast är jag någon helt annan stans, jag är en dagdrömmare.
Bygger upp scenarion och konversationer i mitt huvud och sen har jag helt plötsligt åkte förbi min holmplats.
Jag gör allt för att fly min vardag. Speciellt när det är vinter. Det är nu jag märker av mörkret och kylan.
Nu när jag kommer hem till Sthlm så kommer det vara vinter. Vinter på riktigt.
När jag var hemma senast så parkade vi i tanto. Den här tiden har gått så snabbt.

Jag har nämt tidigare att mitt liv ofta känns som ett tåg som går skitfort och jag vet inte var det ska och jag hinner aldrig gå av och bara tänka efter. Det känns som jag inte har kontroll över mitt eget liv för det mesta.
Jag säger inte att det är dåligt, på vintern är det ju en bra grej. Spola förbi kyla och tristess.
Vart vill jag komma med det här egentligen?
Jag har snor i hjärnan.

Idag har jag köpt silverskor.
Och en blank klänning.

Jag är fortfarande förvirrad.
Att vara förvirrad är en del av min vardag.
Det vore så skönt att skala bort den delen, att se allt klart för en gångs skull.

Nej. Jag vet inte.