.

Idag tappade paige en tand.
Det fick mej att tänka på den traumatiska upplevelsen då jag upptäckte lögnen om tandfén.

När jag o brorsan var små och tänderna trillade ut så la vi dom alltid i ett glad vatten bredvid sängen
och när vi vaknade så var tanden utbytt mot en guldtia.
Rena miraklet alltså. Men en dag strax efter att tandfén hade bytt ut en av broderns gaddar mot en peng så
råkade jag av en slump öppna en låda och vad fick jag inte syn på om en liten blå ask och en liten rosa ask.
Jag öppnade den blåa och DÄR LÅG DET MASSA TÄNDER! Rena rama skräckfilmsernariumet för en femåring.
Vilket vidrigt svek av kakorna, att ljuga sådär. Det var tårar och ilska och beskyllningar under en tid innan vi kom underfund med att tandfén såklart lämnade tillbaka tänderna till mamma och pappa så dom kunde spara dom i söta
rosa pch blåa askar. Vad tandfén gjorde med tänderna innan kom vi aldrig fram till. Det är till denna dag ett musterium.

Ursäkta att jag svamlar.
Nu ska jag verkligen sova.